Morgondagen närmar sig...

usch börja känna att morgondagen kommer nämre...

Under de här sju år ihop med Calle så har jag alltid vetat att denna dagen skulle komma förr eller senare...
men ändå så fattar man inte riktigt det...

Det som gör mest ont i mig... det som riktigt skär igenom ens hjärta de är att se någon som jag älskar gråta...
jag önskar att jag bara kunde dra på mig min clown dräkt som jag brukar ha o göra alla glada...

jag tror att de kommer vara en fin begravning imorgon... han hade ju ändå levt ett långt liv.... men samtidigt så går det inte att säga så... man ser inte det på de sättet när det gäller sina föräldrar... Om jag så fick ha mina föräldrar i 1000år så hade jag ändå inte kunnat acceptera det när det väl var dax att ta farväl...
O Calle har inte fått ha sin pappa så länge som han egentligen skulle haft, med tanke på Göstas ålder...

Nu ska jag krypa ner i Calles famn o försöka glömma morgondagen....


Kommentarer
Postat av: Ida

Gud vad skönt att hör att det finns fler som frossar ^^



Hur gammal blev Gösta? Jag förlorade min mamma när jag var 12 (hon hade cancer och blev bara 47 år gammal) och min pappa fyller 80 år i år, och bor på ett ålderdomshem för dementa.. man kan inte riktigt förstå att ens föräldrar en dag inte kommer finnas där.. Miche har inga föräldrar kvar, och den dagen jag känner mig tillräckligt mogen för att skaffa barn (med honom), kommer vi inte ha NÅGRA mor- eller farföräldrar. Det kan jag ofta känna är så SJUKT orättvist.



Kram på er, tänker på er!

2010-05-04 @ 02:32:17
URL: http://kawrtnee.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Tack för kommentaren!